my winter light..
Jag har just insett en specifik fakta om mig själv.
När hösten och november väl kommer, så inser man ju verkligen hur mörkt det kommer vara nu.
Min räddning på problemet är gammal musik. (och gammalt för mig är ca 1år och bakåt.)
Det får mig att tänka på gammla minnen och spdant kul som man gjorde när man var lite yngre.
Musik är en stor del av mitt liv och jag älskar verkligen allt som har med det att göra.
Jag klarar mig inte en enda dag utan en ton av juvliga stämmor eller att skaka loss hemma rejält.
Det ser dumt ut, men det känns förväldans bra. Tänk att få hålla på med musik.
Skriva låtar och stå på scen framför hudra tusentals personer som bara är där för att höra dig,
som verkligen älskar just dig! Vilken känsla det måste vara. Men för att komma in i den branchen är
riktigt svårt om man inte redan är känd på något annat håll eller har ett bra kontaktnät.
Sedan är det skrämmande att stora bloggerskor kan dra i studion och spela in vad de vill, med tja en mycket dålig röst, som sedan görs om till någon jävla robotsröst, som man alldeles för tydligt kan höra att det är fejk.
Det går fet bort. Kan inte de talangfulla människorna som väl är födda med talangen eller har jobbat upp den få ha den ifred. Låt världen fyllas med äkta sång och inte något halvdant!
Snälla... 
